Där talte två kämpar på norvästan fjäll
"säg, har du ej lust till att gifta dig än"
Men vem skall föra våra runor så väl med den äran

"väl vet jag den som liknas vid dig,
Men friar du dit det kostar ditt liv"

Så redo de båda över en bro
Där tio par kvarnar gingo i blod

När som de redo till konungens gård,
Gärdsgårdane voro av baraste stål

När som de redo till jungfruens grind,
Där spela en hjort och där dansa' en hind

Statt upp, sköna jungfru, med gladeligt sinn
För dörren här står allra kärestan din
Du e den, du e den som jag har älskat i min ungdom

"och är du väl den som jag skall få
Hvi för du icke guld uppå gångaren grå"

Grimborg han ut genom dörren sprang,
Och unga jungfrun kastade svärdet i hans hand

Grimborg han gnägga och vringsta som en häst,
De tolv utvalda kämpar så fällde han därnäst

”eder vill jag hålla för herre så båld,
Därsom ni haver tatt mig genom järn och stål”