Pa en stig, förankrad och bundend af sorg
Jag vandrar mot tillintetgjorda höjder
Natt i själ, natt omkring och inom
Jag följer mitt hjärtas tal, mitt inre kall

Era välmaende leenden, vaandas djupt och starkt
Er glädje, som sa djupt i sinnet skurit
I svart och af köld, själ och hjärta klätt
I förakt och hat, det blir er sista stund

Blomman af mitt hjärta, blomman pa din grav
Somm ett monument af denna världs förfall
Blomman af mitt hjärta, blommen pa din grav
Som en symbol för min atra till det döda

Blomman af mitt hjärta vissnar för en stund
För att aterigen resas och blomma i ert blod
Den tog ert ljus ovan, den tog ert ljus bortom
Den förlade denna jord i djupan sömn